Sök
  • Maria

Kärlek

Uppdaterad: 26 aug 2019

Jag känner inte en enda människa som aldrig någon gång i livet har varit olyckligt kär, blivit sårad eller lämnad, lidit av den brutala sjukdomen hjärtesorg.

Ofta lägger vi skulden på oss själva, vi tror att vi inte duger som vi är, att vi inte kan attrahera en partner. Kärleken är det vackraste som finns men den är också ensam och svår.

Ni är många som förstår vad jag pratar om.


Jag har inte haft lätt att få relationer att fungera. Inte har jag heller haft många fasta relationer. I kväll pratade jag med en gammal kompis och kunde då konstatera att jag inte varit på en semester med en partner sedan jag var 20 år. När jag säger det förstår ni att jag har haft få seriösa relationer, mycket sällan upplevt tvåsamhet.

På frågan varför vissa lyckas med relationer och andra inte finns det en mängd olika svar och förklaringar. Mycket handlar kanske om våra anknytningsmönster från barndomen, vår självkänsla eller våra rädslor. Jag har ofta i relationer anpassat mig, försökt att anpassa mig till personen jag träffar för att han ska tycka om mig mer och i tron på att relationen då ska fungera. Egentligen handlade det om att jag var tvungen att tycka om mig själv för att någon annan också skulle kunna tycka om mig. Jag har också trott att en partner ska vara på ett visst sätt och när det kommit in en person som inte passar i den mallen har jag väldigt snabbt avisat honom. Man kan väl enkelt säga att jag på alla olika sätt inte varit mottaglig för kärleken. Och troligen också sänt ut dessa signaler och inte attraherat en relation att komma in i mitt liv.


Ibland händer det att vi träffar människor som vi inte riktigt förstår varför de påverkar oss så kraftigt som de gör. Vi känner dem inte men det är som om vi upplever ett band som inte går att förklara.

I min nuvarande utveckling och i det som skett senaste åren har jag såklart förstått mig på lite av dess olika band som vi kan ha med människor som vi inte tidigare träffat. Det kan vara karmiska relationer, själsfräde eller kanske i mer ovanliga fall en tvillingsjäl.


För ett år sedan mötte jag kärleken på ett sätt som jag ALDRIG tidigare upplevt den.

Vi visste båda två att vi hörde ihop och såg hur livet skulle bli tillsammans, vad vi skulle göra för den här välden. Det kan låta som vansinne men vi bara visste. Han hade sett mig i sina drömmar sedan han var liten, vi kommunicerade telepatiskt och kände av varandra trots att det var ett hav emellan oss. Kärleken var så starkt, vacker, igenkännande, lätt och allt annat där emellan. Det var en situation som bara kunde gå åt ett håll, vi visste ju båda två att det inte fanns något alternativ. Vi hörde ihop. Vi hade hittat hem. Det som hände efter en tids planerande om framtiden och försök att hitta bästa lösningen för att få vara tillsammans var att det inte längre skulle vara. Vi skulle inte finnas mer. Han var den som från en dag till en annan bara försvann ur mitt liv. Omständigheterna i det liv han hade innan vi träffats gjorde att det var tvunget att bli så. Utan att gå in mer på detaljer eller att berätta om uppbrottet kan jag bara säga att det var som att dra ut en propp i mig. Halva jag försvann. Sådan kärlek som blir en hjärtesorg gör inte bara ont den värker och ilar i hela kroppen. Men jag vill liksom tro på sagorna och Hollywoodfilmerna. För om jag kan bli så förälskad, om jag kan känna den där tillhörigheten med en annan människa som sagorna och filmerna berättar om.

Då måste väl också de lyckliga sluten finnas?


Jag kommer aldrig sluta tro på kärleken eller att vara en romantiker som tror på lyckliga slut. Inte heller kommer jag att ge upp om det jag vet är sant inom mig. En av mina närmaste vänner sa till mig en gång "Kärleksfilmer är som sicence fiction, bara skit och påhitt alltihopa”. Vi skrattade så mycket åt det där. Idag vet jag att det finns så mycket mer än denna planet som vi kallar jorden, så sicence fiction är inte bara skit och påhitt. Alltså kan ju inte heller kärleksfilmerna vara det.


Våga tro på dig, våga tro på att du är älskvärd, Omfamna dig själv och säg

-Jag är redo för kärleken att komma in i mitt liv.

Jag lovar att den kommer då, om inte inom en vecka så i alla fall inom ett år 😊


Många som kommer till mig för konsultation vill veta om kärleken. Den berör oss alla och det är liksom det som människan söker och behöver för att överleva. Oavsett om det är tvåsamhet eller kärlek från familj och vänner.


Många har upplevt eller upplever att det finns särskilda band med personen som de träffat eller har i sin närhet. Ofta får jag frågan om själsfrände och tvillingsjäl.

Efter mycket sökande hittade jag Minervas på nätet och läste hennes texter, jag fick då bekräftelses i det jag upplevt med min egen relation förra året. Hon beskriv det precis så som jag känner och bara vet att det är. Har du frågor och funderingar angående själsliga relationer följ länken till hennes hemsida här.


Kärlek till er alla/ Maria



167 visningar

"Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri."

Ur Gabreiellas sång

Foto: Thomas Frykberg & Anette Björsund. Webbdesign: Anna Holm