Sök
  • Maria

Plötsligt är vi där

Jag blev helt plötsligt sentimental. Ni vet känslan att gå mot målet, men det är som miljoner år dit.


När jag läste till sjuksköterska, senare barnsjuksköterska och efter det till intensivvårdsjuköterska, har det varje gång funnits ett mål. Men varje gång har det varit tiden till examen som varit viktigt.


För ganska exakt två år sedan var jag på min första helgkurs i mediumskap hos Elisabeth Edborg. Jag hade en månad tidigare innan den kursen haft en sittning hos henne på Seven Star center Lilla Essingen.

Den sittningen var en fortsättning på början. Ett väldigt viktigt avstamp. Av två personer innan hade jag fått höra att jag skulle komma att utveckla mediumskap och under sittningen hos Elisabeth fick jag höra samma sak.


Jag minns den första helgkursen mest som ett pendlande mellan glädje, total känsla av att äntligen få vara i rätt forum. Men också att inte alls tro på att jag skulle ha förmågan att vara medial, och absolut inte kunna arbeta som medium. Tårarna var konstant närvarande den helgen. Dels för lyckan och glädjen men också för sorgsenhet över att inte ha kunnat förstå eller ta mig själv på allvar tidigare. Jag upplevde så mycket, kände av så mycket på olika sätt. Men vågande ändå inte tro fullt ut. Varken på min egen förmåga eller att det kunde vara möjligt att kontakta och känna av andevärlden. Fanns den verkligen? På riktigt alltså?


Kommande två år blev avgörande för hela min existens. För samtidigt som jag påbörjade denna resa pågick också en fysisk påfrestning med dialys och jag brottandes med att behöva vara sjuk och vänta på en ny njure. Men mitt i detta kaos av existensiella frågor som knackade på dörren valde jag att påbörja en andlig resa och en mediumskapsutbildning hos Elisabeth. Det har varit två år av total djupdykning i mitt ego, mitt medvetande och mitt omedvetna. Jag har bearbetat stora delar av mig själv som jag inte ens visste fanns. Samtidigt som jag öppnat upp mig i medumskapet och fått verktyg för att kunna utveckla den sidan. Nu snart två år senare står jag helt plötsligt vid första målgången. Examination för att försöka nå certifiering i mentalt mediumskap.


Många som kände mig då skulle nog säga att jag inte förändrats så mycket. Visst är jag tryggare och står förankrad i något som gör att jag är gladare, modigare, starkare och mer rotad. Men jag Maria är levande i de jag även var innan, jag har fått fötterna att vandra på jorden och ser till att vara i den verkligheten. Och det är möjligt just för att jag fick börja min resa hos Elisabeth. Hennes historia och hennes verklighet gjorde att jag kunde ta till mig medialiteten och mediumskap på det sätt som passade mig. Det och mycket annat kommer jag alltid vara otroligt tacksam för. Hon fick mig att våga vara jag, vara levande i mitt liv och börja ifrågasätta med egna inre sanningar och känslor.


Oavsett vad som händer den 16/6 på examinationsdagen kommer jag stå där och tänka, vad hände? Två år har passerat och nu ska jag stå där och vara klar, redo att gå vidare. Mycket mera upplyst och betydligt tryggare, men det är också väldigt skrämmande.


Så efter att ha rest varannan vecka till Stockholm under terminerna intvå års tid ska det inte vara så längre. Och det gör mig lite sorghum, plötsligt är vi där.


Som vanlig är det resan som är det viktiga och inte målet.


Tack Elisabeth! Tack fina kurskamrater för skratt, tårar och väldigt många fina stunder tillsammans. Under vägens gång förlorade vi också en kurskamrat väldigt hastigt, Katrin. Vi tar med henne i våra hjärtan. Katrin, vart du än är Tack för två år tillsammans. Du är otroligt saknad ❤️



Två år känns som en månad fast ändå som miljoner dagar. Aldrig varit så klar över något som jag är nu. Jag är jag, äntligen kan jag omfamna hela mig. Vara levande i livet.


Kärlek- Maria




Fota: Sara Nyren

81 visningar

"Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri."

Ur Gabreiellas sång

Foto: Thomas Frykberg & Anette Björsund. Webbdesign: Anna Holm